Som jakthund
Tyska jaktterriern är en produkt av de tyska jägarnas genialitet. Att skapa en så användbar hundras för jakt är inte illa. Tyskarna insåg tidigt vikten av att ha en hundras som man kan använda till det mesta. För gemene man som inte kan hålla flertalet olika specialiserade hundraser är den tänkt som en bra ”multitool” helt enkelt. Vorsteh, Münsterländer och Weimaraner är andra exempel på hundraser som är tänkta att fungera som allroundhundar. Av dessa raser är tyska jaktterriern är den enda av litet format och med egenskapen att även jaga i gryt.
Nedan ett urval av diverse händelser:
Klövviltsjakt
Vi har blivit inbjudna på en mark där det finns mycket spår av vildsvin men där det inte skjutits något på många år. Första såten, en tät granskog som vi skulle forcera oss igenom. Väl släpp och Diva sticker ut på sök. Efter en 3-4 minuter är det upptag och vildsvinen passerar en skytt som inte kommer till skott. Drevet går rakt ur såten, Diva bryter och återvänder. Väl tillbaka har jag redan hunnit se skymtar av andra grisar som gått runt mig inne i granet. Skickar ut Diva igen och det blir fullt ös direkt. Hon skallar intensivt och det går runt mig på nära håll. Jag tar mig upp på en mindre höjd där jag ser en gris komma åt mitt håll. Upp med bössan och invänta rätt läge. När grisen är en 30 meter ifrån går skottet och årsgrisen faller i backen.
Björn i Ryssland
Vi befinner oss inne i de djupa ryska karelska skogarna och det är meningen att vi ska gå ett björnprov. Diva har aldrig sett en björn, inte ens bakom galler i Sverige. Men när hon släpps och får upp lukten finns ingen tvekan. Med hennes grövsta skall ger hon björnen en ordentlig utskällning som stundtals blir irriterad och gör några mindre skenattacker. Diva är smart och sticker så fort hon känner att det är farligt för att snabbt återvända och irritera björnen. Ibland blickar hon efter mig, hon är ju van att husse ska komma snart och skjuta på stånd. Efter 10 minuters arbete har jag sett det jag velat och kallar av henne från ståndet.
Eftersök
Kompisjakt hos ägarna till rutinerade Xillo, som även är pappa till Diva. Ett rådjur blir påskjutet för Xillo under drev. Rådjuret markerar lite men sticker då Xillo kommer skallandes. Xillo följer rådjuret efter men tystnar ganska snart och bryter. På skottplatsen hittas ljust blod och en del hår. Vi följer blodspåret till vägen där rådjuret setts springa över. Vi tänker att detta är en enkelt dödsök. Men tji fick vi. Diva, som fått vila i bilen efter sitt första älgdrev tidigare på morgonen, får ta sig an uppdraget. Efter en 150 meters spårande hittar vi första legan. Vi ser rikligt med blod och bitar av lungrester. Vi spårar ytterligare 50m genom en granetätning till en bäck. Vi hittar mer blod där rådjuret hoppat och vinklat vidare längs bäcken. Men var är rådjuret och hur kan det röra sig utan blod och lunga? Diva blir hetare som att något är på gång. Hon vill in över bäcken igen och i samma ögonblick skymtar vi ett rådjur som sticker i full karriär. Jag får inte ihop att det skulle vara samma rådjur och väljer att inte släppa Diva. Men när jag väl inspekterar området kan jag konstatera att mitt beslut var fel. Det var det påskjutna djuret. Efter några minuters vila fortsätter vi och Diva spårar tillbaka mot skottplatsen. På en häll är jag lite osäker på om hon är rätt eftersom hon går precis i samma spår tillbaka där vi spårade tidigare. Samtidigt som jag vänder mig om för att säga att hon kanske bakspårar ser Diva rådjuret som nu försöker fly igen. Men innan jag vet ordet av det sitter hon i halsen och drar ner rådjuret så att jag kan springa fram och kan avsluta det hela.
Grytjakt
Direkt från vildsvinsskällande tidigare under dagen var vi inbjudna till Hammarlunda för att inspektera ett par ”heta” gryt där det synts mycket räv. Tyvärr hade snön smält undan ett par dagar innan, men vi skulle ändå göra ett försök. Det är två gryt i en sandbacke längs en större å som ska granskas. Släpper ner Diva som, efter att ha vädrat i öppningen, far ner som ett skott. Hon har fått lite rutin och lärt sig om det finns djur inne eller inte. Efter 5 minuter kommer hon ut och ”berättar” att hon hittat något och far ner igen. Tiden går och vi hör ingenting. En vinande iskall vind piskar oss och kylan tränger sig in i ben och märg. Det känns lite oroligt eftersom det nu gått nästan en halvtimma och hon inte varit uppe och ”rapporterat” som hon brukar. Jag kallar på henne och en stund senare dyker hon upp. Hon har fått en del stryk av en grävling och vi bestämmer oss för att bryta och ta nästa gryt som ligger 30 m ifrån. Detta gryt har inspår av räv i sanden. Vi släpper och nu hör vi henne i fullt skall. Marken skakar och hon verkar ligga på hårt. Efter en 5-7 minuters ihålligt arbete tystnar det och ut kommer en räv som valt att fly. Flykten slutar dock hastigt och den slår runt i gräset då den träffas av hagelsvärmen.
Andjakt
Diva, tillsammans med en springerspaniel, skickas fram från varsitt håll in i vassarna för att de hårt tryckande änderna ska lyfta. Båda hundarna arbetar förtjänstfullt och det är mycket arbete för både hundar och skyttar. När skyttarna väl gjort sitt apporteras det fällda viltet och vi sätter oss och väntar in de sträckande änderna. När det är dags för efterapportering får Diva leta fram de svåraste änderna nämligen de skadade änderna som dök och simmade in och under den täta vassen samt i rotvältor under strandkanten. Änderna blir dock avslöjade en efter en. Med skall stöter hon och eller iväg änderna så att husse kan skjuta och även de sista änderna kan bärgas.