Avel
Min syn på avel är ganska enkel.
Utgår man från att följa rasstandarden och parar man för att själv behålla en valp ur kullen kan man nog tro från att man gör det yttersta för att få en bra kombination. För ingen behåller väl en valp ur en kull man inte själv tror på till hundra procent? Men låt er inte luras, detta är ett gammalt och klassiskt försäljarknep. Kan man inte med säkerhet veta att uppfödaren ska behålla får man ta dom orden med en nypa salt.
Kennlar som funnits med i matchen under en längre tid brukar borga för att det är bra jakthundar som de föder upp. Men det måste inte bara vara så. Faktum är att ju fler hundar en kennel föder upp, desto högre är sannolikheten att just dessa hundar syns på jaktprov och går till pris. Det är då lätt att bli ”blind” av att kennelnamnet syns så mycket. Tittar man istället på den procentuella andelen pristagare har man en mer rättvis bedömning och i vissa fall kan man se att mindre uppfödare till och med kan presentera ett bättre resultat
Men det gäller att alltid vara kritisk vem man än köper hunden ifrån. Ofta är det kombinationen som är det väsentliga. Meriterna, hur har man tänkt vid valet av föräldradjur och vad är det man förväntar sig av kullen är viktiga frågeställningar som man bör tänka på.
Själv tror jag på uppfödning i mindre skala närmast för eget bruk. Tittar man på stora kända tyska uppfödare inom tyska jaktterriern så har vissa färre kullar över en 40 års period än vad vissa svenska uppfödare har under blott halva den tiden. Dock så har dom i Tyskland inom vissa raser ett annorlunda system som bygger på kvotering. Men det kan vara värt att tänka på.