Alpenländische dachsbracke
december 27th, 2010
Då jag fått många förfrågningar om denna ras tänkte jag kortfattat ge min beskrivning av hur jag upplever rasen. Tack vare mina veterinärsstudier här i Slovakien har jag kommit i kontakt med en hel del som jagar med dessa hundar. Härnere tycker jag mig även se en tendens i ökad popularitet för ADB på tyska jaktterriers bekostnad.
Jag har själv blivit positivt överraskad när det gäller dessa hundar. De flesta jag mött har varit lugna och mentalt sunda hundar utan onödigt gnäll. Jaktligt har de drivit från enstaka minuter till en timma och återgången har varit bra, riktigt bra vill jag tillägga. Då många ofta släpper flera av dessa hundar samtidigt är det svårt att bedöma deras individuella prestationer men generellt upplever jag inte dem som den skarpare typen. Det kan vara därför man valt ADB eftersom risken att hundarna skadade är betydligt mindre när flera hundar arbetar samtidigt än om det vore hundar av den skarpare typen. Skallet tycker jag är grov, väl hörbart och drevtempot har varit behagligt lugnt. Tyvärr har jag inte fått se deras spårarbete i skarpt läge men enligt ägarna själva ska de vara bra material för att få fram bra spårhundar. I januari har jag några jakter inplanerade med ADB på hemmaplan, Sverige. Så efter dessa jakter hoppas jag ha något nytt att skriva om hur dessa individer fungerat i skånska/ småländska förhållanden.