Fungerande hundar I
december 8th, 2010
När väl jaktproven blev avklarade under hösten har man ivrigt väntat på att drevjakt med hund ska börja. Här i Slovakien börjar det inte förrän i november. Så de flesta av mina jaktkollegor börjar en månad tidigare. Så under oktober fick jag höra den ena jakthistorien efter den andra om hur hundarna arbetat. Man kunde verkligen höra på deras detaljerade beskrivningar att hundförarnas tid var kommen. Glädjen gick inte att ta miste på, prime time helt enkelt. Visst var jag jätteglad av alla historier men aning frustrerande, man vill ju vara med!
Nu verkar det var lite motsatt läge, jag hör rapporter om att på vissa håll är det så mycket snö att jakt med hund blivit inställt. Inte alls kul när man gått så länge och väntat på detta men det är självklart att vi ska tänka på vårt vilt. Här nere är det dock fortfarande bra förhållanden. Så nu i helgen hade mina hundar sina ”15 minutes of fame” under två dagar.
Lördagens jakt bjöd på klingande drev, gångstånd och riktiga ståndskall och en hel del adrenalin.
Pax Mariae Gemma dvs Molly som är min duktigaste viltfinnare hade flertalet drev på både kronhjort och vildsvin. Nelly vom Wolfsbau, som har sin första riktiga jaktsäsong, fick även hon arbeta och leve upp till förväntningarna. Första heta kontakten var när jag hörde båda hundarna skälla ståndskall efter att ett antal skott nyss hörts. Det var bara att trava dit. Väl framme handlade det om en skadeskjuten galt som behövdes avfångas. Nu var det flera hundar som höll i galten så att avfångningen gick snabbt till.
Vidare i drevet fick jag chansen. Två par ”strögrisar”, dvs inte direkt drivna av någon hund, kom travandes ur buskaget och jag fick till en dubblé.
En kvart senare var det dags för hundarna att visa vad de gick för på riktigt. Ännu en gång fick undertecknad chansen och det var en större galt som kom över vägen och snett förbi mig. Skottet gick, ingen reaktion av galten som fortsatte vidare. Men inte lång tid efter hör jag Nelly i ett gångstånd i det täta buskaget en 75 meter bort. Jag skyndar mig ner på vägen som ger mig möjligheten att snabbar komma ifatt. Nu har även Molly hittat galten och de arbetar tillsammans och nu är det ståndskall. Jag närmar mig ståndskallet samtidigt som jag kan höra min egen puls. Jag vet att galten är av den större typen så det gäller att vara försiktig. Jag kommer in på 20 meter och och jag ser nu galten som anar oråd. Lyckligtvis hinner skottet gå innan något annat och galten faller i backen. Hundarna luggar i raggen och jag märker nu att galten faktiskt blivit skjuten 5 meter ifrån de första två vildsvinen som jag fick en halvtimma tidigare. Vad praktiskt!
Jakten fortsätter och liten stund till och Molly hinner hitta ett vildsvin till så jaktledaren får även han få skjuta för Molly. Alltid uppskatta! Nu är jakten slut och traditionell slovakisk avslutning väntar. Vi tackar för fin jakt.
Hem, sova och ladda om inför morgondagen.
Fortsättning följer…