Tyska jaktterriers och Jackpot!
januari 4th, 2010
När det är -15 grader och man fortfarande väljer att gå på jakt kan man ibland fråga om allt står rätt till uppe i hjärnkontoret. Galet. Dessutom när man redan varit ute fyra dagar denna vecka är både husse och hundar slitna. Men ut skulle vi i alla fall. Vi var inbjudna till, en för oss, helt ny mark och det är alltid extra spännande. Tyngdpunkten och förhoppningen var att hitta vildsvin. Eftersom jag skriver så torde något spännande hänt 
.
Första såten gick jag med Molly och Nelly. Nelly går med mest för att få skogsvana medan det är Molly som ska göra det riktiga jobbet. Hon (Molly alltså) tog upp något som jag misstänker var en hare eftersom hon släppte så snabbt. Minuterna senare blir ett rådjur skjutet i såten. Molly kommer fram till det, luktar lite och återgår till att jaga. Åter upptag och igen ett glest och aningen hackigt skall och jag tänker att det kanske var en äldre rådjurslöpa som hon försökte reda ut. Men det visar sig snart av passkyttarna att hon driver räv. Tre gånger visar sig räven innan den försvinner. Nåväl. Hon har i alla fall jobbat bra. Nu tar vi nästa såt.
Såt nummer två står på pass. Låt mig förtydliga : Jag står och fryser halvt ihjäl i minus 15 grader i hopp om att jag någon gång kommer att känna mina fingrar och fötter igen. Hur kan man vilja stå på pass när det är så kallt? Galet. Tack och lov tar hundarna upp rådjur och blodet börjar cirkulera igen. Det går runt och jag får se några rådjur som blir drivna av hundarna. Dock kommer inget i pass. Nu börjar kylan göra sig påmind igen men turligt nog är det dags för fikapaus.
Lite varm dricka och några mackor gör susen och helt plötsligt vill man ut i kylan igen. Galet. Nu ska även Diva få gå. Jag släpper inne i ett lärkehägn och det inte lång tid innan Molly tar upp och driver något som jag inte har koll på. Diva tar upp 150 meter framför mig inne i en grantätning och det blir fullt ståndskall. Innan jag hinner meddela på radion vad som händer kommer en grupp grisar rusandes mot och förbi mig. Tre skott går och en gris ligger samt en blir påskjuten. Diva har fortsatt ståndskall och jag smyger framåt men det går iväg. En gris blir driven till en passkytt men jag har inte riktigt blivit klok på om det är Molly eller Diva. Sak samma. Nu är det tillbaka nära tätningen och de samdriver ett rådjur till jaktledaren som skjuter sitt andra rådjur för dagen. Grattis Ulf!
Snart är det nytt upptag men den här gången går det rakt ur såten hela tre kilometer (?!) tills det stannar. Jag ser på gps pejlen att de står vid en strandkant och jag föreställer mig att det är vassar. Jag försöker ta mig dit och det visar sig att det är den påskjutna grisen som det få fatt på. Så inte så konstigt att det gått så långt och tagit så lång tid. I drygt en timma har de nu stått och skällt. Själv har jag problem med att hitta en väg som tar mig dit. Jag ger upp och behöver hjälp med att hitta en väg till hundarna. Som tur är har grannen hört det intensiva ståndskallet i vassarna och går helt sonika ner och skjuter den redan påskjutna grisen. Vid obduktion visar det sig att min träff var i taggutskottet ovanför nacken. Turligt att det kunde kompenseras med att hundarna faktiskt gjorde ett utomordentligt arbete. 3 grisar och 2 rådjur och de tyska ”svartråttorna” var duktigt trötta. Tyvärr hann jag bara fota hundarna med den sista grisen. Plus några gottegrisar 
